asså jag förstår mej inte på kärleken.
såå himla knasigt jag looovar ( jag har nt bråkat med min kille elr nåtsånt, allt är normalt)
jag fattar inte ens hur man kan bli kär, och när man är är och blir tillsammans me den man gillar vill man inte att de ska ta slut. och när de tar slut så är man deprimerad som fan och gråter ihjäl sig.
skulle vara bra om ett förhållande kan vara förevigt .. men det är ju inte så.
elr jo nångång kan de väl hända typ sånna gamla gifta par ohsånt
men aa ... , och när man bråkar med sin kille/tjej tänker man att man vill göra slut me den personen
men när man verkligen ska säga de så kommer inte orden ut, för att man vet att man kan itne vara utan personen.
och ibland kan man vara helt beroende av ngn, o att man vill vara me den 24/7
och ibland gör man vadsom helst för att slippa se personen.
jag känner en kille som verkar ha bästa förhållandet me sin tjej,
han verkligen älskar henne, o hon älskar henne .. och ja, dom älskar varandra som fan de kan man se ..
asså man tror dom kmr aldrig lämna varandra typ, helt beroende av varandra !
och dom är söta tillsammans.
asså jag säger nt de nåt fel på mitt förhållande me hama ohså !
det är verkligen inget fel på de , helt underbart.
jag minns när ja blev dumpad av ngn som jag verkligen älskade (de har hänt mej 2 gånger)
den 1a gången va de hama som dumpa mej dåå ... asså förra gången vi va tsm,  ( för ett år sen o lite mer )
dammnn hur ledsen jag blev :o , när han sa till mej så försökte jag ba inte gråta sen kom allt helt plötsigt på en gång :o , jag skadade mej ohsånt riktigt jobbigt va de
o andra gången när jag blev dumpad så va jag deprimerad i typ 7-8 månader ..
ska jag va ärlig så va de den jobbigaste tiden i mitt liv .., man hade verkligen nt lust att göra nånting
på nätterna låg man ba o smågrät, o skrev i sin anteckningsbok massa grejer.
nu såg jag massa grejer som jag kanske inte borde se , massa saker som jag skrivit i min anteckningsbok
som verkligen får mej att tänka tillbaka o tänka på hur dåligt jag egentligen mådde och hur kär jag va.
den tiden är något som jag aldrig skulle vilja uppleva igen, aldrig nånsin.
men jag har lärt mej så mkt av de .. jag har lärt mej att aldrig bli kär i någon för mkt
att när jag känner att jag verkligen håller på att älska någon riktigt mkt så måste jag luta mej bakåt och sätta på säkerhetsbältet, ..
men nu är jag gladare än nånsin, och de tackar jag för verkligen..
som sagt så har inte jag o hama gjort slut eller bråkat, men jag vet inte varför jag skriver om detta ens...
menmen .. någon som känner/känt samma sak ?